Molière
Han hette egentligen Jean Baptiste Poquelin, men han kallades för Moliere. Han var både teaterman och författare lik som Shakespeare. Moliere föddes i januari i 1622 i Paris och växte upp tillsammans med sina föräldrar Marie och Jean Poquelin, som båda var inredningsarkitekter.
Utbildning, uppväxt[redigera]
Dessutom studerade han i ungdomen juridik i Paris. När han var i tjugoårsåldern startade han ett teatersällskap som turnerade och han fick en bra utbildning i Paris. För första gången var hans familj inte nöjd med honom när de hörde att han ville bli skådespelare ,eftersom hans föräldrar ville att han skulle bli advokat istället. Men han bestämde sig för att bli skådespelare och skaffade sig utbilning inom teater och drama. Dessutom träffade han skådespelerskan som kallas Madeleine Bejart, som han började arbeta tillsammans med. Men i den första teatern gick det inte bra för honom. Moliere verkade ha en stor karriär framför sig inom något franskt ämbete. Men vid 21 års ålder bestämde han sig för att göra karriär inom teatern i stället. Han skapade sitt artistnamn, som han fick idén till av en skulptur utanför barndomshemmet föreställande en hop lustiga apor, nämligen markattor.
Moliere betyder just markatta och tanken bakom namnet är väl att apor är lustiga, retsamma och oförutsägbara. Det var så han såg på sig själv. Dessutom ville han roa och underhålla, men också vara elak, ironisk och kvick.
Vilka typer av skrifter skrev han?[redigera]
Eftersom han skrev på olika sätt, exempelvis i komedier och lustspel, fick han visa att han behärskade många olika typer av innehåll i sina pjäser. Dessutom var han en mycket stor komisk begåvning. Hans skrifter har blivit väldigt populära och många har inspirerats av dem. Hans texter finns t.ex. representerade i verk av Charlie Chaplin, Groucho Marx och Hasse Alfredson.
Han var distinkt och skicklig på improvisation, när han var tretton år och jobbade med Madeleine. Dessutom skrev han på ett sexkantigt jambiskt versmått och pjäserna var oftast på prosa. Texterna rimmade alltså. Han var också känd för sina mer dramatiska komedier, eftersom de var hans populäraste i samtida dramatik. Hos de italienska commedia dell’ arte, som han stötte på under sina lansortsturer, kunde man också få se pjäserna som var komedier med schablonhandling och stort utrymme för aktörernas improvisationer.
Skådespelarna hade på sig masker och fantasifulla kläder och föreställde vissa figurer i de flesta av hans pjäser. På Molieres tid var katolska kyrkan religiös intolerant och väldigt mäktig. Dessutom hade de en myndighet som censurerade allt som skrevs. Allt som trycktes i skrift granskades av denna myndighet. Moliére var emot hyckleri och särskilt avsky kände han gentemot om mäktiga människor som missbrukade sin makt. Dessutom var han kritisk mot kungamakten, men där balanserade han försiktigare, eftersom han om inte annat var ekonomiskt beroende av de årliga stipendierna från kungen. Moliere var som mest berömd under 1660-talet, under den perioden var folk mest förtjusta i hans komedier i vilka han själv ofta spelade huvudrollen.
Än i dag sätts han pjäser upp och är mycket uppskattade. Moliere kritiserade samhället och människornas självupptagna girighet.Rreligiöst hyckleri och erotisk omoral och mycket annat fick också sina slängar i hans farser. Men det var ingalunda helt ofarligt att skriva elakheter om sina samtida. På den perioden fick han många fiender trots att han stod under kungens beskydd. På 1664 gav han sig på religiöst hyckleri och falsk fromhet i komedin Tartuffe. I samma period råkade han i o nåd och pjäsen förbjöds.
Molières död[redigera]
Historien om hans död var någonting som gjorde hans namn odödligt. Han kollapsade nämligen på scenen under pjäsen ”Den inbillade sjuke” som är en teater pjäs i tre akter av Molière. Det blev hans sista pjäs. Pjäsen handlar om en hypokondriker. Hypokondri innebär en ogrundad övertygelse om, eller överdriven rädsla för att själv ha eller utveckla en svår sjukdom. Argan som genom att vara sjuk får den uppmärksamhet han behöver och dog senare i sitt hem utan att få den sista smörjelsen. Längre fram år 1792 så fördes kvarlevorna av Molières kropp till museet för franska monument och år 1817 flyttades kroppen igen till Pere-Lachaise i paris. Dessutom är han begravd på den största kyrkogården i Paris där många andra franska och utländska berömdheter ligger begravna.
tillbaka till Focus Europa under renässansen
