Conquistadorerna

Vilka var conquistadorerna?

Ordet ”conquistador” används om soldaterna och upptäktsresenärerna som åkte västerut till Sydamerika från de spanska och portugisiska imperierna, under 1500-1700-talen. Runt år 1500 åkte Spanien och Portugal iväg för att erövra Sydamerika. Portugal höll sig till den östligaste delen, dvs. där dagens Brasilien befinner sig, medan Spanien utforskade och erövrade resten av Sydamerika. Både Spanien och Portugal ansåg att det var viktigt att skaffa sig sydamerikanskt territorium av olika skäl, så de inledde en process att kolonisera kontinenten som pågick i över 200 år.

Alexander VI.

Det bör nämnas att Spaniens och Portugals invånare var (och är än idag) med stor majoritet katoliker, vilket betyder att Vatikanen hade ett mycket stort inflytande över dessa nationer. När Vatikanen hade fått reda på upptäkten av Amerika, ville de snarast möjligt påbörja arbetet med att konvertera dess befolkning till katolicismen, och med tanke på att den amerikanska urbefolkningen förstås aldrig någonsin hört talats kristendomen ville de vara först på plats.

Påve Alexander VI gav effektivt sett sitt godkännande för Spanien att erövra den nya världen genom de kontroversiella påvliga bullorna ”Inter Caetera” och ”Dudum Siquidem”. Resten av Europas länder erkände aldrig Spaniens och Portugals rätt att fritt erövra landområden i Amerika och Asien, och de ville att påven skulle ändra sig om sitt beslut, men han lät sig inte övertalas.

För att utöka det kristna inflytandet till den nya världen, påbörjade man påvliga missioner i direkt samband med Spaniens och Portugals kolonisering och utgjorde en enorm del av conquistadorernas invasion av Sydamerika. Spridandet av kristendomen till Sydamerika användes av Spanien och Portugal för att rättfärdiga deras i övrigt våldsamma kolonisering.

Conquistadorernas mål

Portugiserna ville huvudsakligen hitta en havsrutt till Indien, så de höll sig mest runt Afrika & Europa innan de kom till Asien. Turkarna var nämligen i vägen för handeln mellan Europa och Indien på land, och man ville helst undvika dem. Detta ledde till att man ville hitta en rutt till Indien genom att åt väster segla jorden runt (se: Columbus). Tack vare detta mer eller mindre ”snubblade” man över Amerika.

Spanjorerna var mest intresserade av Sydamerika och skickade många expeditioner dit för att ta kontroll över landområdena. Sedan påbörjade de sitt arbete att konvertera befolkningen och/eller använde de som slavar i många fall, och gjorde de motstånd blev de dödade.

Tack vare Inter Caetera hade påven i stort sett delat upp världen mellan Spanien och Portugal redan under 1490-talet, och de två länderna förhandlade om exakt vart denna gräns skulle gå ända in på 1520-talet. Enligt bestämmelserna skulle Spanien utforska i väst (Amerika) och Portugal i öst (Afrika & Asien). Portugal fick då en liten bit land i den östligaste delen av Sydamerika, där dagens Brasilien befinner sig. Detta innebar att det huvudsakligen var spanska conquistadorer i Sydamerika.

Vad är conquistadorerna kända för?

Utöver erövrandet och koloniseringen av Sydamerika, vilket totalförstörde de sydamerikanska folkens kultur och sammanhållning, öppnade conquistadorerna upp handelsrutter mellan Europa och Amerika. Detta skedde i stort sett överallt där de befann sig, och höll på i drygt 200 år, från c:a år 1500 till 1700-talet. Handelsrutterna började dyka upp i samband med att Columbus upptäckte "den nya världen" 1492 och att Juan S Elcano & Ferdinand Magellan gjorde den första världsomseglingen 1521.

Mot slutet av 1500-talet, när dessa handelsrutter hade funnits ett tag, stod importerat silver från Amerika för 20% av hela Spaniens budget.

Detta bidrog dock med att sjukdomar nu kunde spridas över hela världen för första gången, med europeiska & afrikanska sjukdomar som spred sig till Amerika, och tvärtom. Sjukdomar som exempelvis smittkoppor och influensa dödade många av Amerikas invånare på 1500-talet.

Utrustning

Soldaterna köpte sin egen utrustning, så det var sällan två soldater såg likadana ut. Kvaliteten på soldaternas utrustning varierade sig således väldigt mycket mellan rika och fattiga soldater, då de hade råd med olika bra saker. Olika soldater köpte också olika slags vapen och utrustning beroende på vad de ville ha för roll i strid, vilket ytterligare bidrog till variation bland leden.

Olika slaglåsgevär från 1500-talet.

Några exempel på vad som användes av conquistadorerna:

Gevär & pistoler av slaglåsmodell och armborst.

Svärd i stål och sköldar.

Pikar av olika slag: dessa var populära då man behövde två fria händer för att använda dem, vilket innebar att man då inte behövde lägga extra pengar på att köpa en sköld. Användes främst för att skydda gevär- och armborstskyttar i olika formationer.

Lansar av trä med stålspets, liknade mer ett spjut och användes av kavalleri.

Stålrustning: gevär och armborst kunde skjuta hål i dessa, men den sydamerikanska urbefolkningen hade inte tillräckligt bra vapen för att kunna utgöra ett större hot mot conquistadorer i dessa rustningar. De var dyra, så det förekom inte så ofta.

”Cuerra”: en slags läderjacka som bars för skydd. Bortsett från vissa pilbågar var den effektiv mot urbefolkningens vapen och kostade inte så mycket, så det var väldigt vanligt att conquistadorer sågs med dessa på sig.

Vatikanens inblandning med conquistadorerna

Spanien och Portugal var (och är fortfarande) i största grad katolska länder, så påven kunde vara med och påverka väldigt mycket. När Vatikanen fick reda på att Columbus hade upptäckt ”en helt ny värld” i väst, blev de oerhört intresserade. Befolkningen i Amerika hade givetvis aldrig någonsin hört talas om kristendomen överhuvudtaget, så Vatikanen såg ett guldläge för att konvertera Amerika till katolicismen och således utöka den redan stora påvliga maktsfären och inflytandet. Inter Caetera och Dudum Siquidem underlättade avsevärt i detta.

Med tanke på att katolicismen idag är den absolut största religionen i de Amerikanska kontinenterna, förstår man att Vatikanen lyckades ganska bra med att uppnå deras mål.

Gränsen mellan Spaniens och Portugals del av Sydamerika.

Vad innebar bullorna "Inter Caetera" och "Dudum Siquidem"?

En påvlig bulla kan liknas ett brev, skickat från Vatikanen (nästan alltid direkt från påven). Dessa hade förstås väldigt stor vikt i den katolska världen, och just därför var de sällan ifrågasatta. Just Inter Caetera och Dudum Siquidem är båda signerade av påve Alexander VI.

Inter Caetera, 3 & 4 maj 1493: Denna bulla skrevs i två delar under 2 dagar. Den första delen erkände Spaniens anspråk på upptäckta landområden som inte redan hölls av en kristen prins och förstärkte Portugals tidigare rättigheter. Varken Spanien eller Portugal tyckte att meddelandet var tillräckligt konkret, och yrkade på en lite mer tydlig förklaring istället.

Dagen efter skrevs den andra delen, som uppmuntrade de spanska kungligheterna att sprida vidare den kristna tron väster- och söderut från ögrupperna Azorerna (som tillhörde Portugal fram till 1976) och Kap Verde utanför Afrikas västkust.

Dudum Siquidem, 26 september 1493: Denna bulla var ett slags tillägg till Inter Caetera och skickades till Isabella I av Kastilien (Spanien) och Ferdinand II av Aragonien (också Spanien). Dudum Siquidem gav dem praktiskt taget "äganderätten" till "alla öar eller allt fastland överhuvudtaget, upptäckta eller som kommer upptäckas, som är eller verkar vara i färdriktning väster- och/eller söderut, vare sig de är i västra delarna av världen, eller i regionerna söderut och österut från Indien". Detta förklarar ytterligare varför Portugal inte var med så mycket i Sydamerika, men Portugal lyckades året därpå förhandla med Spanien, i Tordesillasfördraget, om att flytta den spanska "världsgränsen" lite längre västerut så att de åtminstone kunde få ha Brasilien.

Taktik

Conquistadorerna var oerhört duktiga på att manipulera urbefolkningens politiska situationer och det hände ofta att de gick med på ena sidan av en konflikt för att besegra deras då gemensamma fiender. Detta var väldigt effektivt för conquistadorerna, som knappt utgjorde 2% av hela deras gemensamma styrka, när den var som störst. Ett bra exempel är när Hernán Cortés attackerade aztekernas stad Tenochtitlan med en styrka på cirka 200,000 man, varav inte ens 2000 var conquistadorer.

Conquistadorerna kunde förflytta sig väldigt snabbt och hade mycket avancerade vapen för sin tid; gevär och pistoler laddade med svartkrut och runda blykulor, men också mobila artilleripjäser som gjorde livet surt för alla i eldriktningen. Dessa vapen fullkomligt demoraliserade urbefolkningens krigare med sitt oväsen och kaoset de skapar i strid, vilket gav conquistadorerna en väldigt stor taktisk fördel.

I kontrast med detta hade de flesta folken i Sydamerika inte börjat använda utrustning av metall i strid när conquistadorerna kom dit (men de kunde arbeta med ädelmetaller som koppar, brons och guld i religiösa sammanhang). Endast två grupper i den Sydamerikanska urbefolkningen hade börjat använda koppar & brons för att tillverka vapen vid det här laget, och de hade inte en chans mot det mycket hårdare järnet & stålet som conquistadorerna använde. Conquistadorerna praktiskt taget körde över Sydamerika.

Hur förändrades de samtida europeiska militärmakterna i och med krutanvändningen och hur snabbt gick det?

Slutet på 1400-talet och början på 1500-talet var ungefär då det började bli vanligt att gevär användes i strid. Man såg hur effektiva de hade blivit på slagfältet och det dröjde inte länge innan de flesta länderna i Europa hade utrustat sina soldater med dessa nya vapen. En stor fördel med flintlåsgevären, jämfört med exempelvis pilbågar, var att det var väldigt lätt att utbilda sig i hur man använde dem; det tog inte längre än ett par veckor innan man hade lärt sig hur de fungerade (pilbågsskyttar kunde ta flera tiotals år på sig innan de var fullt utbildade). Man behövde heller inte vara lika stark som en pikenerare för att hålla ett gevär, eller lika skicklig som en ryttare, vilket bidrog till att skyttar blev både mycket vanligare bland soldaterna och billigare att anlita. Detta, tillsammans med att gevären inte var särskilt träffsäkra, ledde till att arméerna genast blev väldigt mycket större. Man ville ju vara säker på att man träffade det man siktade på!

Fram till mitten av 1600-talet hade soldater i europeiska konflikter nästan i varenda fall på sig tung plåtrustning (särskilt pikenerare & kavallerister) för att skydda mot vassa vapen på nära håll och kulor från fiendens skjutvapen på avstånd. Detta var effektivt tills dess att man började utveckla kraftigare gevär & pistoler någon gång under 1600-talet, som kunde skjuta genom dessa plåtrustningar på ett avstånd på ungefär 100m. Efter det började man tänka mer på rörlighet istället för att kunna blockera skada.

Typiskt "stjärnfort".

Befästningar

Från 1500-talet och fram till cirka 1800 utvecklade man i snabb takt bättre murar till sina befästningar. Nu behövde de inte längre bara förhindra folk från att komma in, utan nu skulle de stå emot attacker från fientligt artilleri, som blev vanligare och vanligare under den här tiden. Så man började bygga tjockare, lutande murar som kunde absorbera träffar från artilleriet bättre, eller rent utav få skotten att studsa av murarna. Murar runt fort började byggas i en stil som gav de namnet "stjärnfort"; vilket som namnet antyder, att muren liknade en stjärna sett ovanifrån. Detta gjorde det lättare att täcka svåra vinklar som de runda eller fyrkantiga borgarna & forten från förr hade svårt med. Genom att låta murarna mellan "stjärnspetsarna" stå nästan mittemot varandra kunde man mer effektivt beskjuta fiender som stod precis intill murarna.

Pontus

tillbaka till Focus Europa under renässansen